Kunskapen att förmedla livserfarenhet

Nu låser man in de gamla i vårdgetton väl isolerade från barn och ungdomar. Det finns en övertro på vetenskapens enda saliggörande väg. En övertro på att den som inte kan programmera en computer (eller har annan specialistkompetens) har ingenting att bidra till mänsklighetens utveckling.


Sagorna lär ut den största av alla konster

Jag nämnde i början att sagorna är folkets oskrivna litteratur, dess teater och lärobok.

Sagorna lär ut den största av alla konster -  

samlevnadens svåra konst. Dagens barn behöver sagorna, för att ta med dem in i vuxenvärlden, för att lära sig civilisationens grundläggande normer och värderingar. Utan denna tidiga normbildning förråas mänskligheten.  


Sagorna tar fram det bästa ur människan

och hjälper oss att ta avstånd från vårt genetiska arv som sitter i  "krokodilhjärnan".

Hur annars skall vi lära våra barn att bekämpa förtrycket (både politiskt, socialt och privat).
Hur annars skall vi lära våra barn att det inte är med våld som man erövrar den man åtrår.

Hur annars skall vi lära våra barn att endast i mötet med en besläktad själ kan vi få vingar som bär livet ut.

Vingar som kan bära oss från blomma till blomma - där vi tillsammans kan njuta av det nektar som livet bjuder oss.

Augustin Schauermann

Teater och lärobok

Långt innan hjältedikter sjöngs och innan dramer uppfördes har det på folket's läppar och hjärtan levt enkla berättelser om människoöden, om djurens underliga värld och naturens hemliga kraft, om vishet och enfald, om ondska och godhet.

Dessa berättelser har förts vidare från mun till mun, från generation till generation och från land till land. De har roat, skrämt, tröstat och stärkt. Sagorna har alltid varit folkets oskrivna litteratur, dess teater och lärobok.

En god sagoberättare

har förmågan att tolka den gamla visdomen och förmedla dess giltighet i människolivets olika skeden från vaggan till graven.  


I vetenskapens tidsålder
har man förvisat sagorna till barnkammaren. Inte på grund av dess ogiltighet utan mera på grund av blodig förvirring och planmässigt godtycke samt brist på tillräckligt många uttolkare som kan förmedla sagans symbolik så att vi förstår dess giltighet idag och på så vis kan en saga blir ett minne för livet. Ett barnaminne som man gång på gång kan komma tillbaka till i livets olika skeden för att hitta nya bottnar, insikter, styrka och tröst.

Kunskapen att förmedla livserfarenhet från generation till generation var mera allmänt förr och många mor- och farföräldrar hade denna förmåga - på den tiden då man fortfarande "kura´ skymning" och berättade sagor.


Sagorna är uttryck för människosläktens andliga liv och visdom